När jag var yngre motorcyklist sådär runt 1100-åldern fattade jag aldrig grejen med alla dessa små hojar. Ja, ok. I Indien och Iran, eller annat valfritt U-land på I, kanske det var praktiskt och ekonomiskt med en 30-kubiks scooter man kunde köra och skjutsa hela släkten och tredje pluton på. Vi här i väst, vi behövde ju inte skit liksom. Varför välja mindre när det fanns och vi hade råd med inte bara mer utan vi hade ju råd med allt!
Om du går på lunchrestaurang väljer du kanske inte att käka så lite att du varken blir mätt eller ens halvvägs ohungrig så varför ska man köpa en 750 när det finns 1100. Eller än hellre en 600 när det finns 750 eller 1100? Nu andas jag in så att lungorna ska räcka. Varför köpa en 400 när det finns 600, 750 och den 1100 du villa ha?
Det var ju bara dumheter! Nästan i paritet att byta tändstift med en hylsnyckel för liten… Själv köpte jag min första 1100 innan jag hade körkort. Att då ha köpt en 600 skulle varit alternativet efter att ha kastat hjälmen och aldrig mer kört hoj. Sen med åldern kom insikten. Och ha-viljan.
Jag har svårt att sätta fingret på det men det måsta ha varit någonstans linjerna möter sitt origo. Vad jag klarar av och vad hojen klarar av som jag drabbades av en gudomlig insikt. Idag tittar jag alls inte på de stora hojarna. Ja, jo. Klart en GSX-R 1100 1988 hägrar. Mats vill ha Yamaha FZR600 och har säkert förstått mer än jag och det tidigare – i en yngre ålder. Bara den meningen får mig att inse mina brister.
Det är inte roligt att köra fort. Det är roligt att köra fort där det inte går att köra fort. Och än roligare att köra fort med något som det inte går att köra fort med där det inte går att köra fort. Om du ska klara det, vilket jag inte gör, bör du ha en liten hoj. Det är kanske det jag inser idag. Min egen begränsning.
Idag vill jag ha Ducati F1 350, fatta 350:an. Inte 750. 350. Så fränt. En GSX-R 400 eller en Kawasaki ZX2R, en radfyra på 250 kubik. Varför inte en CBR400 eller en VFR400? Varför inte… Min högsta önskan vore en BMW S 400RR. Men den kommer BMW aldrig tillverka. Jag kanske borde köpa polarns gamla Cagiva Mito 125 och hänga i en motor från en Suzuki GSX 400 FWS? Drömmarna är stora. Precis som min inkompetens. Jag kan inte svetsa eller byta motor på en hoj. Det är precis som det där med att vara i 1100-årsåldern. Man fokuserar på fel saker. För stora. Jag kanske borde hålla mig vid hojar jag kan hantera och justera saker inom mitt kompetensområde. Det slutar med en Honda CB350S med en Araidekal på framskärmen. Det klarar jag av.
Och… Det är ett inte för stort projekt.
Honda CB350S är ju hur snygg som helst!
Att motorn skulle funka i en gräsklippare spelar ingen som helst roll, faktiskt. 😀
😀
Honda CB125 typ -72! Inte lika snabb som yammisarna och sukorna som kompisarna hade, men ack så kompetent. Jag var ju storväxt redan på den tiden, så det såg ut som att jag hade en bambino som lät som en dammsugare. Men där yammisarna och sukorna bara svajade och ormade sig i kurvorna, där visade Hondan sina fördelar. En Yamaha RD125 från den här tiden gick inte att köra med motstyrning när det började gå undan, och bromsarna var .. sisådär. Hondan gick att ta ner sent i bögarna på ett helt annat sätt utan att den visade några hyss. Så smått är kul!
Jag som älskar och älskade RD125DX bland annat för att den var så snabbstyrd. Då kanske mest i läge farter…