För mycket länge sedan köpte jag min första Yamaha RD125DX. Den köptes av flera skäl och jag ska redogöra för dem här:
– Den såldes mycket nära där jag bodde. En faktor som är mycket till helt avgörande för en ung pojk som inte har något att åka på för att titta på motorcyklar man ändå inte får köpa för mamma.
– Den var alls inte så rasande dyr. En faktor som är mycket till helt avgörande för en ung man som ännu inte hade fast inkomst.
– Det var en Yamaha RD125DX – En faktor som är delavgörande då två av mina motorcyklande vänner körde RD så ville jag väl smälta in och visa tillhörighet. En faktor som… Ni fattar.
Något som var som en ren bonus, och en jävulusiskt stor sådan, var att människan jag köpte den av hade köpt All Speed trimpipor till den. De gav motorcykeln väldigt speciellt ljud redan på tomgång. ”Pricki-pricki-pricki-pricki-pricki-pricki-pricki-pricki-rrrRRRRRIIIIIHIIIIIMMMMMmmm-pricki-pett-pricki-pricki”. Ungefär så lät den på tomgång med en liten uppvarvning.
Vad gjorde då detta trimrör för hojen? Frågan är alltid menad ”Vad gav den i extra effekt?” och på det kan jag inte svara då inga bänkningsuppgifter fanns att tillgå. Däremot gled jag ofta bakåt på sadeln när ”hästsparken kom” men gled så att säga snabbt tillbaka igen när effekten tog slut. Som jag minns det var den rapp som attan under ett kort varvtal men hopplös under det och ungefär samma över det. Christer Glenning skulle ha gett tummen ner. Det är ganska oanvändbart ur ett civilbruksperspektiv. För rejsighetskänslan är det dock helt annat.
Det som utspelar sig i en ung grabbs hjärna här är endorfincocktailsrally på happy hour. Du får aldrig endorfinkickar av lågreferensaktiviteter. Här är körningen väldigt av-och-på:ig, ryckig om man så vill tills vi ”får till det” och lär oss var vi ska växla för att det ska vara ett skarvfritt accelererande. Något som ger andra omedelbara referenser; du går från låg fart till hög fart på kort tid. Det här är väldigt stimulerande för en vuxen man som har tusentals timmar av hojgasande i ryggen och för en yngling som bara för något år sedan han att hasbromsade med sin tioväxlade Crescent ”häftigt”.
Rent tekniskt då? Ja, vi gissar att en frisk och kry Yamaha RD125DX ger 17 häst på topp och att dessa rör ökade toppeffekten med 10 %, nej säg 25 % för att göra saken lite mer dramatisk att illustrera. Då får denna RD125DX 21 häst. Fyra häst alltså. I din bil eller kanske Suzuki GSX750 skulle du nog knappt märka det. I bilen? Aldrig. Suzukin, jag kanske. Får du verkligen fyra häst? Nja, knappast. Du kanske får två om allt annat är i ordning vilket det sällan är.
Hur som, här köper jag en hundratjufemma för fem lax med rör på för kanske två tusen. Givet var röret mer än en enkel bisak. Det var en av de viktigare sakerna med hojen! Nu hade jag den vassaste RD125DX:en i gänget. Gick den fortast då? Nej, men jag hade ju trimrör så den var ju den tuffaste. Trots att den accade sämst från rödljus tills effektkicken kom och jag kom ikapp de andra och då för att bromsa in för annat rödljus eller liknande. Min var ÄNDÅ häftigast.
Ska vi nu se det här ur ett ekonomiskt perspektiv är det galenskap, därtill ur ett prestandaperspektiv så länge resten av sakerna i den långa listan åtaganden som måste till för att optimera avstämningen för att rören skulle göra nytta inte gjordes. Vilket de ju givetvis förblev ogjorda. Så att det skulle ha gett 25% till är ju bara att glömma. 10%? Kanske.
Så, effekten kanske på en liten del av registret verkligen var högre, även om effektregistret blev kortare och inte hamnade där jag faktiskt blev snabbare i starterna. Summan av kardemumman blev nog faktiskt en förlust på körbarhetskontot och effektsummeringskontot. Det fattade jag ju inte. Ingen annan heller vad jag minns. Hojen blev däremot att betraktas som häftigare. Även om jag inte verkligen blev snabbare.
Men om vi ser det såhär; skulle jag vilja ha en Yamaha RD125DX som klassiker och gasa runt på? ABSOLUT! Skulle jag vilja ha ett All Speed-rör på den? ALLA GÅNGER!
Detta till trots allt ovan? Ja, det skulle jag. Idag begripa och fatta vad som skulle behövts gjorts på den hojen för att få ut den där effekten.
Om jag skulle orka. Och bry mig om de fyra hästarna som troligare är två eller kanske bara en. Men tonåringen inom mig skulle vara lyrisk. Detta av flera skäl. Jag ska dock inte redogöra för dem här. Ni fattar…
Foto: motorbikeplanet.com
Lämna ett svar