I avsnitt 3 av vår podd Maxvarv så pratas det Yamaha FZR600. Precis som vi gjorde med Honda CBR 1100 XX Super Blackbird tidigare så kommer här ett inlägg för den som inte riktigt fick nog av Yamaha FZR600. Hojen som var med och skapade det som kom att bli 600cc sporthojsklassen.
Sedan 1987 hade Yamaha redan presenterat FZR serien. Först ut var 1000cc-modellen vilken kom att bli en storsäljare. 1989 kompletterades modellutbudet med minstingen på 600cc i Sverige.
Ser den exakt likadan ut som storebror?
Vid en första anblick så är det inte helt lätt att avgöra. Men den är mindre. På alla ledder faktiskt. Även däcken skiljer i dimension. Som nämnt i podden så har den även en egen sving (i stål). Ramen må se ut som om den är gjord av aluminium. Men det är den inte. Där storebror ståtar med lättmetall så har 600:an fått nöja sig med stålram. Om än datorhjälps-designad stålram.
Är det bara en enklare/mindre version av FZR1000?
Tittar man krasst på specifikationerna på pappret så visst. Men som tur är så körs inte motorcyklar på pappret.
I slutet på 80-talet började flera Japanska motorcykeltillverkare tillverka cyklar med lite sportiga ambitioner, och 600cc motorer. I FZR600:s fall så blev det full pott i sportighet jämfört med konkurrensen.
Det nya i konceptet bestod av vattenkylda 4 cylindriga motorer med 4 ventiler per cylinder vilket gav möjlighet till högre varvtal och mer effekt, även i små motorer.
Det gjorde inte så mycket att ramen i stål blev tyngre. För totalvikten landar ändå cirka 30 kilo under FZR1000. Och vridstyvheten är minst lika bra.
Visst har 600 färre hästkrafter än 1000. Så är det obestridligen. Men lägre vikt ger fördelar vid såväl inbromsning, kurvtagning och acceleration. Det finns således potential för att få många helt fantastiska upplevelser på kurviga vägar, eller varför inte på bana.
Det här förstod Yamaha. Där andra byggde sina 600or som antingen lite enklare hojar, eller som en billig version av en större hoj. Så fångade Yamaha fördelarna och skapade något eget och nytt. Höga varv och snabb i vändningarna. Motorstorleken till trots så finns här lite mellanregister att använda, även om det såklart är högre upp i varv som mest effekt finns. Det finns goda möjligheter för en förare som klarar att hålla varvet uppe, att jaga på dom stora hojarna, och även att ta sig förbi dem. Skulle det misslyckas så kan du ju påpeka att du har en mycket mindre motor än din motståndare. Bara win! Kul är grejen här.
Det som FZR600 fick mest kritik för var fjädringen. För mjuk framgaffel, och för hård bakdämpare. Framgaffeln speciellt kan bottna såväl vid gupp. Men också vid riktigt hård inbromsning. Förklaringen ligger inte i att stötdämpare från den här tiden inte var bättre, för det var dom. Utan detta kan nog tyvärr ha varit en miss.
Idag har de allra allra flesta FZR600 fått sina framgafflar servade minst en gång. Och då har de troligen ändrats så de blivit hårdare, och bättre matchar hojen i övrigt.
Dämparna till trots så ifrågasattes aldrig väghållningen. Tvärtom hyllas instyrning och förmågan att snabbt byta styrriktning från ett håll till ett annat.
Under sin livstid (1989 till 1995) så genomgick FZR600 en del förändringar. Både komponenter och utseende ändrades. Bromsarna uppdaterades från 2 kolvsok till 4 kolvsok fram och fick ett ok bett, att bli vassare (1990) och samtidigt så fick den en bredare bakfälg (från 3,5 tum till 4). Utseendet gick från att från början ha haft två runda strålkastare, till att få en rektangulär (1991). Men inte nog med det. De sista årsmodellerna fick tillbaka de dubbla strålkastarna. Men nu var de inte runda, utan mer kantiga (benämnd “fox eye” 1993).
Varför ska man ha en FZR600 då?
Jo, det är för att den fortfarande håller som sporthoj. Visst har det hänt saker sedan 1989, konstigt vore det annars. Men den råa, manuella känslan dessa tidiga hojar, utan elekrtoniska hjälpmedel, har också gått lite förlorad. FZR serien är en designikon och en modell som bröt ny mark i och med att den introducerades. Just 600 modellen representerar intåget av en genre som tyvärr kan vara på väg att dö ut idag då tillverkarna slutar sälja 600cc-sporthojar för gatan.
Bryr du dig inte om ovan så köper du en för de roliga vägegenskaperna. För den otroligt härliga känslan du får när du börjar närma dig 10 000 varv och ljudet som motorn ger ifrån sig genom avgasrören. Underbart och beroendeframkallande. Parkerad på garageinfarten kommer du kunna roa dig med att hitta nya designdetaljer länge. Kort och gott finns här något för många. Även för dom som tror att dom hör hemma på en 1000cc
Yamaha FZR600 (1989):
Rak 4-cylindrig 4-taktsmotor med dubbla kamaxlar
4 ventiler/cylinder
Borrning/Slag 59 x 54.8 mm
Slagvolym 599cm3
Kompression 12.0:1
Förgasare 4 st 38mm mikuni
Antal växlar 6
Max effekt 91hk (66Kw) vid 10500rpm
Vridmoment 68,7nm (8500rpm)
Tankvolym 18 liter
Vikt (torr/tjänstevikt) 181/208kg
Fjädring fram Teleskop 41mm
Fjädring bak Oljedämpad Monoshock
Däck fram: 110/70 17”
Däck bak: 130/70 18”
Broms fram: Dubbla 298mm skivor, tvåkolvsok
Broms bak: Enkel 245mm skiva
Toppfart: 229 km/h
Lämna ett svar