Vem tror du att du är?

Som motorcyklist hamnar man i ett av två läger när någon ny bekantskap konstaterar att man är just en motorcyklist. Antingen är man en frän person som gör något häftigt. Alternativt så är man helt galen och kommer utan tvekan att trilla omkull, och då i bästa fall bara skada sig själv, och belasta sjukvården.
Vem som har rätt av ovan vet ju du redan om du är besökare på denna sida. Men samtidigt är det inte riktigt så enkelt. Vi motorcyklister är inte samma person, som gör något fränt. Vi är olika i vår hobby och vi har olika mål med vårt MC-åkande.
Nedan listas några av de vanligaste typerna. Kanske känner du igen dom från din egen bekantskapskrets? Eller är det kanske rent av du?


Materialförvaltaren:
Denna version av motorcyklist är vanligare än man tror. De finns i hela landet och kan ha vilken typ av MC som helst. Dock är japanska customhojar något lite i övertag procentmässigt. Materialförvaltaren identifierar sig som motorcyklist, och har ägt sin MC länge. Ofta väldigt länge. I början kördes den sparsamt, men ändå regelbundet. Med åren blev milen färre och färre och numera är det endast en tur, vartannat år. Den till besiktningsbolaget. Materialförvaltaren är ingen motorcyklist även om denne själv skulle argumentera sig blodig för att bevisa motsatsen. Många historier om genomförda hojturer kan plockas fram. Problemet är att det var över 10 år sedan de gjordes. Nä, ett A-kort och en MC gör dig inte automatiskt till motorcyklist. Däremot kommer materialförvaltaren förr eller senare helt själv komma till insikt. Om personen är kunnig inom mekanik så har hojen under åren skötts väl, och gått nästan ingenting. Köpläge. För den kommer att vara billig!

Ensamvargen:
Här har vi till skillnad mot ovan, en motorcyklist som nästan till överdrift är just motorcyklist. ALLT görs med motorcykeln. Pendling, Semesterresor, Matinköp, Ikeabesök (!?!). En ledig tisdagskväll? Den spenderas på motorcykeln. Årstid spelar ingen roll. Vintern är dock en favorit. Bland annat för att alla amatörmässiga låtsasåkare sedan länge parkerat in sina hojar i garaget.
Vanliga modeller som ensamvargen väljer är Honda PanEuropean, Yamaha FJR1300, Suzuki V-strom 1000 (eller varför inte en DL1000), Honda Varadero eller Yamaha XT 660 Tenére. Gemensamt för dem alla är att de gått minst 7000 mil (alltid!). Extremversionen av ensamvargen kör fortfarande samma CBR1000F från senare delen av 80-talet som köptes ny då. Ingen vet hur långt den har gått. Inte ens ensamvargen själv. Antalet motorer och utbytta delar flyter samman. 

Rejsputte:
Det här är en kul tjomme. Det står aldrig still och rejsputte är ständigt på väg mot nya mål. Kanske något lite snäv i sin världsbild. Men å andra sidan extremt kunnig när det kommer till ämnet R-hojar. Varje ändring av varje årsmodell kan man utantill och det helt utan att ha pluggat. Dom fastnar ändå. Problemet är att rejsputte måste ha den senaste modellen. Inte bara modellserie, utan även årsmodell. Den senaste är alltid bäst. Detta blir såklart mycket dyrt för rejsputte, men drar man in på allt annat så går det ändå bra. Rejsputte kör en del men även tid som inte spenderas på hojen handlar om hojen. Exempel på detta är: Att ta bilder på sin hoj, Att lägga ut bilder på sin hoj, Att prata om sin hoj, Att googla delar och tillbehör till sin hoj. Tvätta och putsa på sin hoj. Rejsputte skulle tjäna både körtekniskt, och ekonomiskt på att inte byta hoj hela tiden. Det är man egentligen fullt medveten om. Men då kan man ju inte säga att man har den senaste, snabbaste R hojen.

Easy Rider:
Målbilden är solklar. Coola bikers som korsar Amerikanska ökenlandskap på Harleys. Sån vill man vara. Det har gjorts filmer om easy rider (ja, alltså Wild Hogs) Det går rykten om att easy rider är en person som tar på sig “gnuggis” tatueringar på helgerna för att få till en cool look. Det stämmer inte. Men i övrigt är de flesta fördomarna sanna. Image är allt! Märket på hoj spelar dock ingen roll. Så länge den ser ut som en H-D. “Jobbar med data” i veckorna. Utklädd till stenhård biker på helgen. Det är lätt att göra sig lustig över easy rider. Men fundera ett varv till. 

Rookie:
Det är något lite märkligt med rookie. A kortet är precis taget men ändå kan alla frågor om mc besvaras med stor självsäkerhet. Hemligheten är att långt innan kortet var i hamn så plöjdes allt igenom som gick att uppbringa inom ämnet MC. Rookie kan allt. I alla fall i teorin. Och inte nog med det. Det delas frikostigt med sig av denna enorma kunskapsbank både i verkliga livet. Och på internetforum. Rookie vet vilken den optimala förstahojen är. Och kan inte tänka sig någon annan. Rätt årsmodell har den också. Allt annat vore helt galet. Det är lätt att tro att rookie är en ungdom. Men så behöver det inte vara. Rookie finns i alla åldrar och faktum är att det ofta kan vara någon som först i högre ålder fått tillfälle att få bli fullärd rookie motorcylkist.

Känner du igen dom? Vilka andra typer av motor motorcyklister känner du till? Och vilken är du? Kommentera gärna nedan

Dela!

Dela gärna!

Om Mats Wahlberg 12 artiklar
Mats är en hängiven motorcyklist, fenomenobservatör och mycket humorrik i sina betraktelser. Han samlar på Yamaha

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*