För de allra flesta hojar är det vartannat år dags för uppvisning. Yes, vi pratar besiktning. Fordon som (ofta) står still halva året har god chans till att bli lite extra ompysslade. Det är nog i alla fall delvis därför som motorcyklar har hög godkännandegrad på besiktningen.
En förutsättning för att bli en del i den lyckade statistiken är att man har koll på ljudnivån. Nä, inte sin egen. Utan motorcykelns. Vissa motorcyklar har ägare som byter ut de av tillverkaren originalmonterade avgasröret, mot ett som ser bättre ut och/eller låter mer.
Vid några tillfällen när jag befunnit mig på parkeringen intill en besiktningsstation, och årstiden varit rätt så har jag fördrivit tiden med att studera de hojar som rullar in. De är ofta mycket tysta och diskreta. Men så är där några som sticker ut. Lite av en favoritgrupp i besiktningsskaran måste jag nog säga. Det handlar om de som innan den bokade besiktningstiden byter ut sitt eftermarknadsavgasrör mot det som satt på motorcykeln från början. Så långt inget unikt men det som gör dessa så speciella är att de har kört med sin motorcykel en bra stund innan. Den är med andra ord lite så vardagligt skitig. Har den dessutom körts i regn så finns där både grus och skit på den. Och som så ofta sitter det en hel svärm insekter utspridda över fronten.
Men avgasröret är blankt.
Det finns säkert olika anledningar till att det blir såhär. Ont om tid innan man ska skynda sig till den bokade besiktningstiden så röret kastas på minuterna innan, säkert. Men jag anar ändå att vissa avser att göra någon form av statement. För att rulla in en skitig motorcykel, med ett bländande rent avgasrör, i besiktningshallen säger något.
Det är en tydlig signal som gör gällande att både ägaren, och såklart även besiktningsmannen vet, att den här motorcykeln bara har detta i princip oanvända avgasrör på någon timme vartannat år. Ändå blir det som ett litet skådespel. Ett skådespel där ägaren gör revolt genom att skenheligt visa upp att man minsann är en fin och laglydig kandidat till årets medborgare. Medan besiktningsmannen å sin sida spelar med och berömmer originalskicket genom att godkänna fordonet. Väl medveten om att fordonet man just godkänt, inte kommer vara godkänt särskilt länge till. Kanske trycker man till och med på att det är trevligt att träffa på så hederliga motorcyklister som värnar och behåller alla de av tillverkarna så hårt framarbetade originaldelarna. Detta för att göra en markering tillbaka.
Samtidigt flinar de båda stort inombords och finner nånstans ett fint samförstånd i att de vet, och kan inte göra så mycket åt saken. Det ska bara vara såhär.
Om framtiden för motorcyklar är fortsatt bensindriven så kommer detta skådespel fortgå länge. Är framtiden elektrisk så kommer i alla fall jag sakna revolten från den skara som vägrar ha jämn putsnivå på motorcykeln. Samt det luriga leendet på besiktningsmannen.
Har du jämn putsnivå på motorcykeln? Noterat andra besiktningsfenomen? Kommentera gärna
Jag tror många har dussintals kul historier om just besiktning. Både bilar och hojjar. Minns min allra första besiktning. Den första var när jag var nybliven hojåkare, långt innan internet, och skulle besiktiga en minst sagt bullrig Yamaha SR 500. Hade helt glömt bort att det var dags så jag var ute i sista sekunden. Hade hört någonstans att man kunde ha stålull i avgasröret. Jag köpte svinto på Seven Eleven och proppade systemet fullt. Sen fullt spett mot besiktningen i Vällingby. När jag kom fram till stationen så löddrade det hej vilt om mitt avgassrör, dessutom luktade det parfym, strkt och mycket, jag hade kommit över nån jäkla parfymerad Svinto som fanns på den tiden. Nästan all Svinto i systemet hade dessutom brunnit upp på vägen till stationen så hojen lät som en hoj ska. (Enligt mig, inte enligt regelverket.) Besiktningsmannen skrattade så han grät. All personal kom ut och bara stod och gapade åt min rattiga SR som fortfarande producerade lödder i oanad mängd. Nåja, jag fick godkänt, det har jag alltid lyckats få. När det gäller mc alltså, inte bilarna. Men de historierna tar vi i nån hotrod eller bilgrupp. Tjing.
Underbart! 😀