Vart har alla dessa Yamaha RD350 tagit vägen?

Saker försvinner för folk och det är inget kul. Försvinnanden tycker jag är jäkligt tråkigt beroende på vad det är som försvinner, förstås. Det finns ett ”försvinner” som jag undrar över på ett helt annat plan. Nu pratar jag inte om internetfenomenet att folk självmant och frivilligt gör sig till ordningtekniska åtlöjen genom att mena att deras 10-milimeters hylsor ideligen försvinner från verktygslådorna. Jag pratar här om ett helt annat fenomen. Alla dessa Yamaha RD350:or. Var faan är de?

Nu vet jag inte i vilka mängder Yamaha importerade RD350:or till Sverige men ska vi tro marknaden så är de en utrotningshotad art på avancerad nivå. Jag har själv haft minst två, minns faktiskt inte om de var tre totalt, och jag köpte de två som par i flera lådor och skruvade väl ihop en som gick att köra och som kom i trafik. Den andre vet jag inte var den tog vägen. Jag minns att jag fick lasta av dessa pusselversioner av RD350 i polarns garage och meka ihop dem där men som med vilket begagnat pussel som helst så fattades det delar. Jag gissar att detta var deklarerat från säljarens sida så jag aldrig kände agg mot denne utan tvärt om.

Så, vad hände? En kördes och jag vet inte om jag sålde den eller om den bara försvann den med. Den andre som låg och skräpade på polarns garagegolv måste han ha blivit galen på. Motorn sågs senast stå i en trälåda under hans mekbänk. Förr stod det alltid RD350-motorer under folks garagebänkar. I allas garage. Överallt. Jag är inte säker på att folk visste var de kom ifrån utan hamnade där ungefär som om de krupit dit själva. Kan jag ha slängt den röda ramen och de troligen spruckna kåporna? Kanske. Jag gör mig tillminnes att det fanns en RD350-tank med ett tanklock det inte fanns nyckel till. Kastades den? Ingen aning. Jag har svårt att tro det. Samtidigt minns jag rätt ofta vem jag sålt vad till. Inte dessa två.

Bara lite lösa tankar gör ingen glad.

Såhär verkar det vara. Folk, nästan alla, har haft en RD350 och de verkar på något sätt fått den, numer till större förtret, att upphöra vara i deras ägo. Så ock med mina. Vem man än frågar om var de har sina RD350-motorer, de som låg under mekbänken eller den där exrejsade hojen som stod åtsidan med några kartongen lysen och instrument bredvid. Allt är försvunnet. Ingen vet hur. Det är som med mjölk som bara kokar när ingen ser på. En RD350 tar tillflykten till intets evighet så snart den vaksamme ägaren vänder ryggen till. Eller?

Christian Sarrons Gauloise-lack, en av
de allra fränaste lackerna på RD350.

Är det någon som har en förklaring? De kan ju inte vara gjorda av samma material som Samarin men på något vis verkar de ha upplösts i tomma intet. Jag vet att jag vill ha en. Inte bara motorn i trälådan, utan hela jämrans RD:n.

Ibland kommer saker tillbaka. Det kanske vore en god ide att bilda skallgångskedja för det verkar alls inte som att alla dessa försvunna Yamaha RD350 kommer tillbaka av sig själva.

Vad tänker du på när du hör RD350? Berätta om ditt RD350-minne!

Dela!

Dela gärna!

Om Henning Svedberg 54 artiklar
Henning är en hojgalen själ som gillar för små motorcyklar med för bra bromsar. Han blir glad om du lämnar en kommentar!

4 kommentarer

  1. Om man betänker hur många Husqvarna mod 24 ( svartkvarna ) det finns kvar. I mitt garage står en 46:a i patinerat originalskick och svartkvarnorna dyker upp lite över allt antingen som gamla trotjänare eller renoverade till finare än originalskick. Men precis som du skriver vart tog RD 350 vägen. För många av mina kompisar var RD:n det naturliga steget efter att man som 16 åring kört slut på en AS3:a. Fast kanske är det så enkelt att RD 350:orna Skövdes slut och hamnade i lådor under arbetsbänken innan de till slut kördes till tippen och dumpades i containern för metallskrot. Sorgligt för visst hade det varit kul att kunna rulla ut en sådan för att kunna trampa till på kicken för att sedan smattra ner till korvkiosken för en tjock med bröd.

  2. Det står en röd-vit -84 i mitt garage, 3000 mil och i hyfsat skick. Japp, -84 var året när den röda färgen mörknade några nyanser jämfört med den ljusare (skrikigare) -83:an. Har ägt den i några år och jag är väldigt glad att jag fick tag i en innan den också ”försvann”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*