I väldigt många fall har produkter ett enkelt och spikrakt syfte. Exempelvis spettet ska kunna förmedla kraft och utväxla din vilja och kraft att flytta en sten till att …. flytta stenen. Däck har en något mer komplex uppgift; de skall förmedla ett gott grepp mellan fordonet och marken, därtill vara en del av den komfortabla fjädringen. Rakvatten har en egentlig grundläggande en uppgift och det är att sterilisera huden efter rakning där ofta små incidenter med oerhört små hudskador uppstått vid rakning. Här fann man att den tvåeggade lösningen att tillägga en funktion som inte hade med steriliseringsprocessen att göra gav en ypperligt säljbar produkt. Den goda doften. Handen på hjärtat doftar ren sprit inte så gott och kunde snarare ha en inverkan att motköningen man avsåg lägra fann att man doftade bänknötare och därmed räknades ut.
Spettet däremot har få tilläggsfunktioner som ger merförsäljning. Du han knappast sälja fler spett på fräna lacker, goda dofter eller att spettet uppmuntrande lirar trudelutten La Cucaracha när något brutits till. Samma gäller motorcykeldäck. De kan sälja något mer på att ha snygga mönster men det är ändå de tidigare nämnda verkansdelarna som avgör de flesta köpen. Något företag har väl provat för din hoj färgmatchande däck. Jag har inte sett något sådant i trafik över huvud taget varför säljframgången troligen är som allra högst submodest.
Någon har försökt med att ta en fungerande produkt som förädlats med en bifunktion och sedan satt en tredje tänkt värdegivare i hopp om att bryta guld. Jag tänker då främst här på Harley-Davidsons Eau De Cologne och andra doftprodukter. De lyckades inte med dem och de försvann. Troligen var här faktorn att det inte syntes vilket märke parfym du hade varför märkets satsning gick om intet. Harley har ett brett sortiment av tillköpegrejor som alla pryds av deras logga vilket säljer mer än väl till den invigna skaran. Parfymen pryddes dock inte vid bruk deras logga. En funktion i sig om än inte direktpraktiskt verkande.
Till kärnan av vad jag försöker säga här hör oljetillverkaren Ipone som vid det senaste sekelskiftet förde parfymerad tvåtaktsolja för motorcrossbruk med säljargument att de som låg bakom kände doften av jordgubb. Jag vet inte om oljan i sig var bra, om gimmicken fungerade eller om den ens än finns att köpa idag. Det är dock ett exempel på varor där man försöker få en sekundärfunktion att bli den primära.
Motorcykeln i sig är ett fordon och man kan då lägg gissa att dess funktion primärt är en kroppstransportör men det vet ju alla att det inte är så enkelt. Det finns variabler i ägarens lusta, behov och självbildsförmedling som avgör vilket märke eller modell som köps eller brukas. Vissa väljer att avböja all transport om inte märket är det rätta medan andra åker på vad som helst bara de garanteras rimligt nog att de kommer fram. Man kan också köra motorcykel bara för att få skratta i utgångar av kurvor.
Det mest lyckade i denna kråksång är när en tillverkare kompromisslöst tar fram en produkt som ska vara bra eller kanske bäst och så uppstår en bieffekt som blir en starkt säljande och igenkänningsfaktor. Jag pratar här om exempelvis produkter som Castrol TTS. Det finns inte en 80-talsåkare som inte drar lite på mun när de kör in i bakluften bakom en nyrykt tvåtaktare som förmedlar den där speciella doften. Det är som blåanlöpning vid snygga svetsar, krökar på hojar eller färgningen av däcken efter hård körning. Det är balla biprodukter eller bieffekter. De talar själva. Skulle dessa vara köpbara gimmickar skulle de vara sjukt pinsamma. Precis lika korkade som jag gissar att en yrkesman gör sig med motivlackad mutterdragare, färgampuller i ölen för att den blott ska se godare ut eller kanske tar med sig egna glasstrutar i falsk kolfiber till glasskiosken för att vid glassmumsningen se sportigt ”lätt” ut.
I min värld är inte doft som tillköp ett attribut som tilltalar. Däremot är det rasande tilltalande när det är som oavsiktlig bieffekt. Så som troligen på just denna tvåtaktsolja. Ja, den där det inte var den primära avsikten…
Lämna ett svar