Jag vet inte om det finns någon forskning i ämnet men jag gissar att de är diametrala motpoler. Det höga och det låga varvet. Ja, jo. Jag fattar att lågt och högt varv är motpoler men min ansats var att de som gillar motorcyklar som presterar önskvärdheter på respektive varvtal är diametralt motstående. Du har den klassiske H-D-killen som med sin ”Fump-pa-ta-pa-tatt”-tomgång drar iväg och under en mikrosekund har så lågt varv att en fysiker nästan gissar att den, utväxlingsmässigt, går baklänges medan varvtalskillen aldrig låter sin motor tangera varvtal under det där han har sitt maximala vridmoment. Så är det ju lite. Man är ute efter olika saker.
Vridmoment på låga varv är mäktigt men det får mig alls inte att garva. Jag har provat. Däremot hysteriska varv och i kombination med lite däcksläpp i en kurva, då drar smilbanden för långt och motsvarigheten till det kittlade psykets varvstopp löser ut – asgarvet.
Här minns jag när något som normalt skulle ha blivit en trafikolycka av singeltyp blev ett asgarv av den mest hysteriska art. En gång kör jag arg som ett bi in i en nyasfalterad cirkulation med min KTM 990 Adventure och gasar på och tappar greppet. Då når motorn sitt maxvarv och min hasning kommer på paus mitt i och jag fortsätter genom cirkulationen på 10 500 varv med en kontrollerad sladd. Varvstoppet blev en traction control. Det var så roligt att min KTM990 Adv gick på 10 500 resten av sommarn. Jag sladdade genom allt.
Nu har jag också minnen från en lånad Yamaha FZ6N från MC-Poolen där jag då jobbade, jag vill minnas den varvade 16 000. Vi var ute en kväll på onsdagskörning med Sporthoj.com och jag hade lånat nämnda Yamaha och varvräknaren låg mest böjd mot stoppnålen och jag fann det så rasande roligt att varva så mycket att min pipande tinnitus fick växla ner för att hänga med i svängningarna. Det var sjukt roligt.
Roliga var aldrig mina erfarenheter av de Buell jag haft. Inte på det sättet. Mos och vrid hade de och de var liksom roliga att svänga med men avsaknad av mer än ett dovt arytmiskt kolvbultande förtog något. Får jag drömma vill jag ha en högvarvig klassiker att i rimligare farter högvarvsgasa. Kanske en CBR250RR, VFR400 eller varför inte en ZXR2, den där Kawan som varvar 20 000. Tänk att komma där i 52 på 50-väg men låta som att man heter Guy Martin och kör en fullracepreppad GSX-R 1000 nerför Bray Hill. Varv är roligt. Det fantastiskt. Sen kanske det inte spelar roll om det är en frän Ducce för kvartsmiljonen eller en 10 000-kronors beghoj från Blocket. Bara den är kul att köra. Och låter bra vid varvstoppet.
Lämna ett svar